Trafiken

Stockholm har problem med trängsel i biltrafiken, men det beror inte på att gatorna är fyllda av bilister som ska förbi Stockholm. 9 av 10 bilister på Essingeleden är Stockholmare och endast ca 200 fordon per dygn ska passera förbi Stockholmsregionen.

I genomsnitt sitter det i varje personbil 1,2 personer. Om alla som sitter på ett enda tunnelbanetåg tog bilen skulle vi få en över 4 km lång bilkö. Det motsvarar hela Essingeleden mellan Kungsholmen och Södra länken. Och alla som tar tunnelbanan mellan Slussen och Gamla stan i morgonrusningen motsvarar en bilkö som sträcker sig 20 mil.

Förbifart Stockholm är en storsatsning på biltrafik, som kommer leda till ökad bilism, så kallad inducerad trafik. Dessutom dränerar den resurser från kollektivtrafiken, då avgifterna från tränsgelskatten, som i en folkomröstning beslutades skulle gå till både väg- och kollektivtrafik, nu är uppbundna till finansieringen av Förbifart Stockholm.

Eftersom trängselskatten ska finansiera Förbifarten får det den paradoxala effekten att om skatten lyckas med att minska biltrafiken, så minskar också behovet av Förbifarten, samt att det blir ännu svårare att få råd med den, då mångmiljardprojektet bygger på att trafiken ska öka.

Även om kollektivtrafik i Förbifartens tunnlar ofta kommer upp som försök till greenwashing av jättemotorvägen, är den varken lämpad eller planerad för detta:

  • Det kommer inte att bli några kollektivkörfält.
  • Vägens sträckning är inte attraktiv för några busslinjer.
  • Busslinjerna skulle bli för ineffektiva om de behövde åka upp och ner för ramperna till hållplatser från den 60 meter djupa tunneln.

Dvs, så som den planeras och har börjat att byggas kommer det inte gå att köra någon kollektivtrafik längs Förbifart Stockholm. I sådant fall måste hela vägen planeras och byggas om.